Nytt samtal 26:e april

Nu börjar bitarna falla på plats... om drygt en månad är det dags för ett nytt samtal 

Här är en länk till eventet på Facebook.

Så här skriver vi:

Våld som berättelsens motor

– 26 april på Litteraturhuset i Göteborg

Varför handlar nästan alla romaner om våld i en eller annan bemärkelse? Är våldet en nödvändig del av allt berättande, en motor som får oss att lyssna uppmärksamt?

Hur skiljer sig det litterära våldet från det verkliga? Finns det händelser som är så våldsamma att det inte är möjligt att förvandla dem till litteratur?

Välkomna till ett samtal där vi diskuterar våldets funktion ur skrivandets- och litteraturens synvinkel. 

I slutet av samtalet kommer det att finnas utrymme för publikfrågor.

Medverkande: Simon Hartling (Litteraturvetare), Karolina Ramqvist (författare), America Vera-Zavala (författare och dramatiker).

Moderator: Martin Engberg

Samtalet arrangeras av Skrift, i samarbete med Litteraturhuset i Göteborg, Folkuniversitet, Kultur i Väst och Svenska Akademien.

26 april 2016

Klockan19.00

På Litteraturhuset i Göteborg, Heurlins plats 1

 

 

 

Skrivande och minne

Nu ligger arrangemanget 1 december, om skrivande och minne, ute på Facebook. Här kan du gå in och anmäla dig, välkommen! 

Så här skriver vi: 

Hur hänger skrivandets praktik ihop med frågor om sanning och kunskap? Hur ser förhållandet mellan fakta och minne egentligen ut? För det finns väl en fast grund för allt vi skriver? 

Minnet utgör en viktig del av litteraturen. Att skriva är nästan alltid detsamma som att utarbeta och bearbeta minnen av olika slag – såväl personliga som kollektiva. Men vilka problem ställer oss minnet inför? Och vem äger sanningen om den tid som flytt?

Medverkande: Susanna Alakoski, Jessica Scheifauer & Helga Krook. Moderator: Mattias Hagberg

Arrangeras av Skrift i samarbete med Folkuniversitetet, Litteraturhuset, Kultur i Väst, Göteborgs Stad och Svenska Akademien.

OBS! Samtalet är gratis. Kom i tid. Begränsat antal platser. Ingen föranmälan.

På Litteraturhuset i Göteborg, Heurlinsplats 1

19.00

1 december

Hur mycket tjänar en frilansare?

Just nu gör Frilans Riks en kampanj för att uppmärksamma frilansjournalisternas villkor, som har blivit radikalt tuffare de senaste åren. Den som är intresserad kan läsa om det här.

Författarförbudet tog för några år sedan fram statistik som visade samma sak när det gäller författares villkor. Och i många fall är det förstås fält som överlappar varandra. Många författare är frilansare. 

Litteratursamtal: Fakta och fantasi

Tack alla som kom och lyssande på samtalet "Fakta och fantasi", om att skriva med research, på litteraturhuset i Göteborg.

Här går samtalet att se i sin helhet.

 

Med Mattias Andersson, Eva F Dahlgren och Kristina Sandberg

Moderator: Martin Engberg

 

Är reportaget sant och romanen ett påhitt?

Begreppen fakta och fiktion ställs ibland i ett konstlat motsatsförhållande. När Maceij Zaremba vill slå ett slag för de litterära kvaliteterna i det långa reportaget (DN 3/910), gör han det med ett påstående om att vi skulle ha läst Hemingways Den gamle och havet annorlunda om romanen ”uppdagades” bygga på en verklig berättelse.

Det är möjligt, men underförstått vill han också torgföra en idé om att skillnaden mellan reportaget och romanen skulle gå utmed en gräns där den ena texten är baserad på fakta, och den andra är påhittad. 

Här röjer sig förstås en längtan efter att reportaget ska få sitt litterära värde uppgraderat, men det är också ett försök att placera de skönlitterära styrkorna på en plats där de inte hör hemma. I landet ”hittepå”. 

Ett litterärt verks förmåga att till exempel koppla ihop ett historiskt perspektiv med ett individuellt öde har inget att göra med en falsk dikotomi mellan fakta och påhitt. Till exempel skulle en roman som Kristina Sandbergs trilogi om Maj vara något helt annat som reportage. Men bara för att den är en roman betyder det inte att det är en text som ignorerar historiska fakta. Styrkan i Sandbergs trilogi är dess förmåga att gestalta en individs liv, så att det på en och samma gång blir unikt och signifikant för en viss historisk tid och en viss generation av kvinnor.

Något ett reportage förstås också kan förmås att göra. Svetlana Aleksijevitjs böcker är alldeles utmärkta exempel på det. Men reportaget gör det den gör med andra medel än romanen. Det är där skillnaderna finns. Inte i vilket material de respektive genrerna tar avstamp i. Att det sedan finns vissa etiketter som vi placerar på texter kan i många fall vara irriterande, varför kan inte en bra text bara få vara en bra text liksom, men det har också att göra med vilka redovisningskrav läsaren ska kunna ställa på författaren.

Om det står reportage på omslaget, förväntar vi oss som läsare att skribenten talar utifrån källor, och är tillförlitlig när det gäller citat och påståenden. Och om det står roman, ska vi kunna förvänta oss att det är texten i sig, genom sin gestaltningsförmåga, som övertygar.

En kass roman bir inte bättre bara för att det står ”based on a true story” på den.

Oavsett om Svetlana Aleksijevitjs får nobelpriset i morgon (8 oktober 2015) eller inte är jag övertygad om att det går alldeles utmärkt att argumentera för de litterära kvaliteterna i hennes böcker.

Jag tycker bara att Maceij Zaremba gör det på ett bakvänt sätt.

 

Martin Engberg

Makulering och marknadsvärde

Då var det dags – dagen som kommer i alla böckers liv: makuleringen, den fysiska utplåningen, yttersta dagen. Förlaget mailar författaren ett erbjudande om att ta över en del eller hela upplagan mot ringa eller inga kostnader. Det som är kvar ska säljas ut för 50% av reapriset: ”Det innebär att boken säljs under tillverkningskostnad och att ingen royalty utgår för dessa exemplar.” Sedan in i brännugnen (eller om det är en gigantisk sån där dokumentstrimlare?)

Men vänta nu – vad då ”under tillverkningskostnad?” Ur mitt perspektiv skulle jag nog påstå att Ta skada hela tiden sålts ”under tillverkningskostnad”. Jag minns inte exakt hur mycket jag fick för boken i garantihonorar, men det var väl runt ca 30.000, som max. Innan skatt.

Tittar jag i min mapp på datorn kan jag se att jag påbörjade projektet någon gång 2008, och boken publicerades 2013. Det betyder att jag arbetade med den i ca 4 år – visserligen inte på heltid, men låt säga, utslaget över tid, motsvarande en 50%-tjänst. Effektiv skrivtid. Om vi drar för ett par veckors semester varje år blir det ca 4000 arbetade timmar. Jag är inte girig – men tänk om jag ändå kunde få en hundring i lön efter skatt för dessa arbetade timmar, vilket skulle betyda en ungefärlig lönekostnad på 200 kronor/timmen. Gånger 4000.

Det är 800.000 kronor (En hantverkare brukar ta 500:-/timmen men det tänker vi inte på nu)

Upplagan var ca 1200 ex. Det är kvar ca 180 ex. Och så har det östs ut massa gratis ex till recensenter som inte bemödat sig att öppna boken och till andra snåla författare som hellre snor böcker från förlaget än betalar för dem.

Låt oss säga att de har sålts ca 800 ex av boken. Det betyder 1000 lapp/ex. Och då har jag inte tagit med förlagets kostnader i form av tryck, distribution, formgivning, redigering – eller marknadsföring. Marknadsföringsavdelningen jobbar ju förstås stenhårt för att pumpa ut dessa 800 ex på bokmarknaden, eller hur? Och vad ska min stackars förläggare leva av? Han måste ju också få betalt.

Vi får nog lägga på ett par hundra till för att nå upp till marknadsvärdet för varje ex av Ta skada, och borde hamna i runda slängar på 1200:-/bok.

Det låter rimligt tycker jag.

Hur som, nu får jag snart hem 100 ex. Hör av dig om du vill köpa ett för en femtio lapp + porto eller så.

Det är trots allt en rabatt på så där 1150 spänn eller nåt.

 

Spridda tankar

det var intressant att få lite repsons på det här projektet, och frågan hänger väl där egentligen: Ja, men vad är detta för något? Än så länge är det ju inte mer än en tanke och ett samarbete mellan två personer. Och jag tänker också att själva poängen är att det är fortsatt öppet exakt i vilka former vi kommer att arbeta i, och i vilka uttryck vårt arbete kommer att ta. Det känns också lockande att dra in författarkollektivet i arbetet med dessa tankar – om någon där ute t.ex. har förslag på frågor som ni vill att vi borde diskutera under de samtal som vi har annonserat, hör av er, det kan hända att det är något som vi inte själva har tänkt på. En idé är ju att [SKRIFT] ska arbeta med ett kunskapsinsamlande runt litteraturområdet Och sedan finns det förstås en del av mig som misstänker att det här är något jag mest gett mig in på för att hålla mig från att skriva... Författarens hjärna är ibland författarens egna värsta fiende.  

Jaha

Jaha, där var hemsidan uppe. Just nu planerar vi två samtal som ska hållas i höst. Se hur vi tänker oss dem under fliken Projekt – vi har redan fått flera intressanta deltagare att tacka ja, men inväntar den sista biten av finansieringen. Samtalen kommer att vara ett samarbete med Litteraturhuset i Göteborg, Kultur i Väst och Folkuniversitetet.